Samverkan på Forsby ängar
Text: Marie Svärd
För andra året bjöd Emelie och Per Hult in till sin gård Forsby ängar, för att prata regenerativt lantbruk och dela med sig av sina erfarenheter när det gäller bete, samarbete med kommunen, bete i naturreservat, bete med får i solpark och samverkan kring gräsbeteshöns på gårdens marker. Fiffiga tips och inblick i ett genomgående helhetstänk kring gårdens olika delar fick ett tiotal besökare med sig under en ganska regnig dag strax utanför Klippan i Skåne den 30 juni.
Emelie och Per Hult bor med sina tre barn på släktgården Forsby ängar, alldeles utanför samhället Klippan i nordvästra Skåne. De tog över efter Pers farmor och farfar 2016 och har sedan dess byggt upp en lantbruksverksamhet med flera ben. Med det övergripande målet att stärka gårdens marker, ägnar de sig åt uppfödning av dikor, lamm och gräsbeteshöns. Både Per och Emelie är engagerade i gårdens verksamheter, men har också andra jobb vid sidan av lantbruket. En bärande del av gårdens helhet innebär samarbeten med andra aktörer i trakten, inklusive Klippans kommun och Naturskyddsföreningen. Ett relativt nytt samarbete sker också med det lokala bolaget Kraftringen, som byggt sin första solpark på Forsby ängars marker.
Per visar den begagnade golfbagen för stängselstolpar, som underlättar vardagen för den som sysslar med planerat bete. Foto: Marie Svärd
Fältvandring i naturbetesmark
Efter en presentation av gårdens verksamhet inomhus samlades gruppen på ca 10 personer, de flesta verksamma lantbrukare, på gårdsplanen för att få del av hur Per jobbar med mobila stängsel. Enkla metoder, som inte går sönder och utrustning som är lätt att bära är grundprincipen. Golfbagen har fått ett uppsving, och är av många regenerativa lantbrukare ett eftertraktat byte på second-hand-marknaden numera. Per använder glasfiberstolpar och har inte haft problem med “stickor” som de annars är lite kända för efter ett antal år i väder och vind. Tråden sitter på en liten rulle utan utväxling, men som är lätt och smidig att bära med sig. Han är nöjd med upplägget och sätter i princip dagligen upp nya fållor.
Vi går till en långsträckt naturbetesmark som Per vill visa för att det börjar synas att det planerade betet ger resultat. Per upplever att denna producerar bättre än vallen intill, och tror att det både beror på djuren och på att det finns en hel del träd som skyddar och bidrar till ett svampdominerat mikroliv i jorden, vilket är att sträva efter. Vi pratar om hur björnbärssnår kan hanteras, och Per berättar att han ofta ställer en bal mitt i när det är dags för utfodring under vintern. Både trampet och den extra biomassan som blir av spillet hjälper till att trycka tillbaka snåren. Lite snår är dock bra att ha kvar på utvalda platser, för att de taggiga buskarna ska fungera som skydd för nya frukt- och lövträd. Vi pratar om förflyttning av näring, och att vi gärna tar hjälp av korna för att föra näringen uppåt i terrängen. Det finns annars en tendens att näringen ansamlas i svackor och lågpunkter. Korna gillar att vila under träd, och det kan vara bra att spara träd på höjder, så att de söker sig dit när de ätit (och släpper sitt gödsel).
Det växer bra på naturbetesmarken. Till och med bättre än på vallen som ligger intill, tycker Per. Foto: Marie Svärd
Per eftersträvar hela tiden enkla lösningar och så lite teknik som möjligt, och det gäller även vatten till djuren. Han har lagt ut en lång PEM-slang (polyeten, mediumdensitet) i en stengärdesgård, och har ett antal t-kopplingar där en annan slang kan anslutas. Gården använder kommunalt vatten. Ett hembyggt vattenkar i form av en avskuren plastbalja med tappkran, där Per monterat fast en träram och en rem som handtag, dras för hand mellan de olika betesfållorna.
Per visar hur han byggt ett enkelt vattenkar till korna, som han drar med sig för hand till nästa plats. Foto: Marie Svärd
Det syns tydligt på vallen var balar rullats ut till vinterutfodringen, eftersom gräset är grönare där. Per använder en enkel balutrullare och har kommit fram till att denna metod passar gården och dess marker bäst, eftersom risken att marken trampas sönder minskar. Foto: Marie Svärd
Solcellspark planerad för fårbete
Planen var redan från början att bygga solpanelerna så att får kunde beta marken, både under och runt panelerna. Själva solpanelerna blir naturliga vind-, regn- och solskydd för fåren, och även för vallen. Under våren fungerar de som frostskydd och gör att gräset som ligger i lä av solpanelerna kommer igång lite bättre än det på omkringliggande mark under våren.
–Vårt upplägg med Kraftringen är att vi arrenderar ut marken till dem. Vi har sedan ett skriftligt skötselavtal som vi får ersättning för. I dagsläget är det lite oklart hur mycket jordbruksstöd man kan få men vi har lagt ungefär hälften som stödberättigat, säger Per, som tycker att samarbetet har fungerat bra, särskilt som de haft möjlighet att vara delaktiga under hela processen.
–Den enda nackdel jag kan se med upplägget är att vi inte kan göra vad vi vill med marken. Fördelarna är att vi kan fortsätta att nyttja marken och även bibehålla en god produktion, samtidigt som vi får del av det höga arrendet.
Fåren verkar trivas i sin park, med många och långa väderskydd. Foto: Marie Svärd
Samverkan kring grönbetesägg
Sedan några år finns grönbeteshöns på Forsby ängar. Från början skötte familjen dessa själva och sålde äggen, men idag är det ett samarbete med företaget VARVA. Per visar hur hönsvagnen nu är inne på tredje modellen, som är större och mer öppen än de första. Den kan styras för hand, och drivs av en liten elmotor. Hönsen behöver inte stängas in, utan går in under vagnen om nätterna. Elnätet håller eventuella rovdjur borta.
Strax under 500 hönor går i fållan, som flyttas ungefär varannan dag. Foto: Marie Svärd
–Samarbetet med VARVA är lite speciellt då jag både är en av delägarna och samarbetspartner, säger Per.
Han förklarar att VARVAs affärsmodell bygger på att erbjuda tjänster för markägare/lantbrukare för att förbättra jordhälsan genom att driva produktionsgrenar som skapar mervärde för jordhälsan. Hittills har det mest handlat om att producera grönbetesägg med hjälp av flyttbara hönsvagnar och att även jobba med en god betesplanering i samband med hönsproduktionen.
–Jag skulle gärna se att man sammanflätar olika typer av verksamheter på samma plats och hittar synergieffekter av de olika produktionsinriktningarna, resonerar Per.
Han ser dock en del svårigheter också, som vem som är lämpligast att driva produktionen (utomstående eller människorna på platsen) och hur man kan åstadkomma smarta och ekonomiskt försvarbara lösningar av infrastrukturen (vatten/el/foder) som behövs och som ofta är direkt kopplat till platsen. Man kan fundera på om det ska det vara ett annat bolag som hanterar försäljning och packeri för att kunna utnyttja skalningsfördelar och därmed skapa en mer lönsam modell, och så vidare. Men Per ser många möjligheten här, och framförallt för de som vill bidra till en sundare matproduktion utan att själv behöva äga mark.
Restaurerar kommunens gamla betesmarker
Per och Emelie har goda och täta kontakter med Klippans kommun, och gårdens kor hjälper nu till att restaurera kommunens marker som tidigare varit betesmarker men som börjat växa igen, eller som endast körts över med slaghack ett par gånger per år. Mer mark har kommit till med tiden, och det senaste projektet handlar om ett större område längs med ån som idag är skog, främst äldre ek, och som Per, Emelie och deras kor nu hjälper till att omvandla till hagmark.
De driver även ett samarbete med Naturskyddsföreningen i Klippan, som äger ett naturreservat. Föreningen har länge letat efter någon som vill hjälpa till med betesdjur, och nu har de även fått externt stöd för att stängsla området. Med helhetstänk och samarbete är det många som blir vinnare av arbetet som görs vid Forsby ängar.
Deltagarna på träffen fick komma in och torka upp, både för lunch och fika. Det går ingen nöd på de som är gäster hos Emelie och Per, och vi kunde åka hem mätta och nöjda med påfyllning av både fantastisk mat, idéer för framtiden och några nya bekantskaper.
